konstighet

Inatt är nog första gången som jag fryser i sommar
jag vet inte om det beror på dig eller på regnet som föll
och alla stapelkvadratiska tidsfördrivstidningar
har liksom tappat sin bortdomningskraft
som om
ansträngningsglömmande slutat att verka
och inte ens korsordsförälskelsen lindrar

Och jag är ganska lättad ändå för alla orörda vrår
som inte minnesbelagts av dig än
        [du kommer ju aldrig och hälsar på]
För tänk om vi dåtidslevt här i min nutid i
soffstund i duschkärlek köksbordsmiddagar
hur sinnesbehöll jag mig då?

Jag har ändå lärt mig till slut hur man sängvärmer ensam
och gråtna nattfantasier blir dun
fast den skärande           bitterhetssorten
det blir så när åren tar slut
när alla trygghetslinjer slits mitt itu          och jag
skälver
för första gången har kylan nått fram

Och jag vrider på sömn som har vilsegått veckor
när jag skriker tyst att månader snart gått ett år
i matthetsförstummade ångerattacker
är jag lika fångad i tiden som då
ja du märker
att alla mönster jag hävdar
alla blickar jag kväver

           har dina skuggor som bakgrundsmusik