konstighet

Jag försöker nudda vid allt som
var du en gång
vid allt som är vi
allt som skulle kunna bära en bit av
dig
   har jag mist nu
allt som spårar minnen
i tid som var vår
som var tidlös

Jag försöker röra vid ljud som är
du som är vi som var
                             allt som kan påminna
vibrationer från förr när jag skälver
Och själen sliter ut sig i mina sorgbegravningar
alla gånger du borde nå fram
ur bilder jag nuddar ord som är minnen saker från rum där vi
älskat
stormat
rörts tillsammans
tvinnat ett bortblundat band
Och ögonfranstårar har tystnat i skriken
kan jag önska dig tillbaka
i utsträckta händer mot ord som är bilder från dig när du
älskat
mig bara mig i en andning
och galenhetssorgsen fingertoppsfamlar
du är allt som jag ser som jag skälver
i slutet

du blev allt som jag

inbillningssmeker

Kom så springer vi tillbaka ett år
vi suddar ut alla söndertrasade spår
alla ångestsekunder som laddat vårt slut
kom så ler vi bort alla skrik som runnit ut

Visa vart vi blundar för att glömma alla fel
vänd oss mot den väg som gör vår själshistoria hel
våra stunder som har spruckit genom sorghistorien
visa vart vi vänder för att skapa oss igen

Släpp allt idag och börja där vi fann varann en gång
vi tystar all vår trasighet som varit alltför lång
varje smärtad blick som ledde fram till det som inte finns
släpp allt som format oss till kras och gör så att vi minns

Kom så älskar vi tillbaka våra år
visa var vi rör varann för att värma tomma vrår
släpp allt som styrt oss bort från vackerhetsförälskat vi
kom så springer vi tillbaks till år vi känner i

Drömmarna kommer aldrig tomhänta längre
du smälter dina spår i min natt
som ett halvt minne som blundats alltför länge
ett bitterhets sorgtvinat skratt

Urholkad kvävdflämtad sömn som har backat
du binder mig fast vid vår tid
den låtsade bortskymda hemlighetsvärlden
som du har förstenat mig vid

När verkligheten upptäcker det som blev oskett
du smeker dina hugg i min säng
lakan där du älskade åtråhetsformer
de som väntar på dig här än

Blundmörkret väcker iskall saknadspanik
lyckligväg som nuet aldrig gick
drömmar som stannade någonstans på mitten
ristar kvar liv vi aldrig fick

Hon pratar om förtrollningar som bryts
ljus som blir för starkt
dag som gått för långt från natt
synlighetens makt

Och hon säger att hon visst tindrar ljus
i viskningar och brus
i ett skimmer som var nu
sidenytors krus

Hon tröttar smek med ord om enkelhet
ögon som vill se
mörker som gör vackerhet av sten
åtrå i ett spel

Och hon medger att hon skönhetsflyr
lust mot hennes hud
dimma som en äkthetsmur
sken av verkligljud

Hon vidrör illusionspassion med skav
ytor som bedrar
skönhet som ska flagnas av
fulhetsflicka kvar

Inatt är nog första gången som jag fryser i sommar
jag vet inte om det beror på dig eller på regnet som föll
och alla stapelkvadratiska tidsfördrivstidningar
har liksom tappat sin bortdomningskraft
som om
ansträngningsglömmande slutat att verka
och inte ens korsordsförälskelsen lindrar

Och jag är ganska lättad ändå för alla orörda vrår
som inte minnesbelagts av dig än
        [du kommer ju aldrig och hälsar på]
För tänk om vi dåtidslevt här i min nutid i
soffstund i duschkärlek köksbordsmiddagar
hur sinnesbehöll jag mig då?

Jag har ändå lärt mig till slut hur man sängvärmer ensam
och gråtna nattfantasier blir dun
fast den skärande           bitterhetssorten
det blir så när åren tar slut
när alla trygghetslinjer slits mitt itu          och jag
skälver
för första gången har kylan nått fram

Och jag vrider på sömn som har vilsegått veckor
när jag skriker tyst att månader snart gått ett år
i matthetsförstummade ångerattacker
är jag lika fångad i tiden som då
ja du märker
att alla mönster jag hävdar
alla blickar jag kväver

           har dina skuggor som bakgrundsmusik

Jag är ditt sköra ångestskrik

alla minnen du önskar var glömda

tusenfalt          tusenfalt

            skräck från mina händer

 

Jag är allt obskyrt du andas in

alla svek som ska krossa din livskraft

sinnesslut           sinnesslut

              skuld från dina väggar

 

Jag är det djup du faller i

all den fasa som skär dina nätter

ondskekall           ondskekall

               is från mina själar

 

Jag är ditt mest groteska vrål

all den galenskap du trott var andras

evigdom           evigdom

            hets från dina maror

 

Jag är de kväljningar du skyr

alla snedsteg som spräcker din ryggrad

äckelsmek           äckelsmek

               hån från mina fingrar

 

Jag är den abstinens du flyr

alla syner som vrider din hjärna

maktfullhet           maktfullhet

 

                                   jag är mer än allt du fruktar